Självporträtt

Självporträtt 

Min hy har alltid varit ett hatobjekt; jag avskyr hur den ser ut och inte minst hur ont den gör. Under en stressig period när jag inte lyckats teckna något på flera veckor råkade jag få syn på mitt utmattade, rosaceadrabbade ansikte i spegeln. Jag ritade av både ytan och hur jag kände mig. Trött. Men jag märkte att jag riktigt tyckte om att måla nyansskillnaderna i hyn, linjerna vid ögonen, blänket på näsan. Det blev lättare att acceptera det slitna ansiktet; själva processen var avstressande i sig. Originalbilden till vänster är i akvarell och tusch. Mättnad, bakgrundsfärg och prickar är gjorda digitalt på den slutgiltiga versionen.