The Working Class Heroines

Skapar min kreativitet lidande? Kan jag som designer jobba på ett etiskt försvarbart sätt - ett sätt jag är stolt över?

Ibland kan jag nästan höra krocken: hur mitt skapande bygger på andras slavande. Människor som sliter i timmar utan rimlig lön. Så de får jobba extra. Ännu längre skift. 7 dagar i veckan. Jag och de är del av samma kedja. Mitt arbete är uppstarten på ett långsiktigt projekt för att ändra på ordningen.

Jag kom i kontakt med en grupp döva kvinnor i Mozambique. De lever ofta undangömda, bortstoppade som ett misslyckat klädköp längst in i garderoben. De har lärt sig sy och fått en väg till förändring. Genom att designa för dessa kvinnor såg jag en chans att få vara del av ett solidariskt skapande som inte sker på bekostnad.

I den här processen vill jag nu rikta strålkastarna mot de bortglömda och undangömda. Mot de hårt arbetande händer som ligger bakom våra fyllda garderober. Ge dessa kvinnor all ära och beröm. Ett uttryck för att de sista ibland kan få komma först.