Vril

Glasprojektet i samarbete med Svenskt tenn handlade om att skapa en kommersiell produkt för det dukade bordet. Skålen som fått namnet vril talar verkligen för var min inspiration kommer ifrån.  Att glaset vrider sig, att det finns en rörelse, något organiskt i glaset som material. En knöl, utväxt på ett träd där fibrerna går åt olika håll istället för lodrätt satte igång min process. Jag tänkte även mycket på ordet symbios, hur saker och ting samexisterar.  Knölen på trädet är egentligen en defekt, men ändå trivs dom ihop. Precis som formgivarskapet mellan Estrid Ericsson och Josef Frank bildade en ovanlig symbios. 

 I alla tider har man carvat fram skålar och kåsor från en vril. På samma sätt har jag modellerat och carvat fram min skålform. Jag har låtit mina händer och känsla få styra formen på skålen vad gäller storlek och utseende. Jag ville göra skålen greppvänlig och man kan hålla i den på sidorna eller underifrån. Den ska passa i alla sammanhang, vardag som fest. Ihop med andra objekt men även som en solitär maffig pjäs. 

Man kan ha både mat och dryck i den som bål, soppa, sallad, skaldjur mm. Jag  vill att min ska skål ska vara festlig, trivsam och dekorativ. Den ska kännas levande.

Foto:Heli Berg