NARRATIVA STRUKTURER

 

”Jag var ett skogens barn när jag var liten. Jag och mina vänner var ofta ute och lekte i den lilla skogsgläntan som fanns på vår skolgård. Vi samlade på allt! Fina stenar, bra vandringspinnar och de största kottarna vi bara kunde hitta. Den som hittade den största kotten vann, men jag gillade i smyg de små kottarna. Jag brukade gömma dom i jackfickan och plocka fram dom först när jag kom hem. Jag hade en skolåda som jag samlade alla kottar i och när jag fick lust tog jag fram lådan med mina fina skogsfynd. Jag lekte ofta att kottarna var olika skogsvarelser. Några hade fyra små ben fastlimmade så att de kunde stå av sig själva, andra fick små ögon i form av pärlor. Det små kottarna hade jag oftast fler av och de vann alltid över de stora. När jag blev lite äldre fick kottarna flytta tillbaka till skogen och i skolådan fick istället nya samlingar flytta in.”