”Jag brukar beskriva mina kläder som självbiografiska med direkta referenser till min egen garderob.”">

Fråga/svar med Per Götesson

”Jag brukar beskriva mina kläder som självbiografiska med direkta referenser till min egen garderob.”

Tre år efter examen från Beckmans har Per Götesson klarat av en master-utbildning i menswear på RCA (Royal College of Art) i London och gjort catwalkdebut på Londons herrmodevecka, London Collections Men. I sin denimbaserade examenskollektion refererar han både till Jonathan Swifts Gullivers resor från 1726 och sin egen garderob; avancerade experiment i proportioner och skalor parat med en DIY-attityd och kärlek till vardagen. Beckmans lektor i modeorienterad teori, Maria Ben Saad, träffade honom i London mellan visningar och showroom på The Averard Hotel.

Dagen efter att du visat din MA-kollektion på RCA, debuterade du på Londons herrmodevecka inom ramen för MAN, ett samarbete mellan Topman och Fashion East för att stödja ny talang. Hur gick det till? 

Jag ansökte till Fashion East och tänkte att om de var intresserade och ville erbjuda mig en plats, så skulle det ske först nästa säsong, men Lulu Kennedy, grundare av Fashion East, frågade om jag inte skulle vilja göra MAN redan för vår/sommar 2017! Jag fick en dag på mig att fatta ett beslut och efter att jag rådfrågat olika personer bestämde jag mig för att tacka ja. Samma dag berättade min programansvariga på RCA, Zowie Broach, att vi studenter skulle få visa endast en look var från våra examenskollektioner på skolvisningen. Det var en stor lättnad, eftersom jag i och med det inte behövde göra två separata kollektioner samtidigt utan kunde fokusera på en.

Kollektionen refererar på flera sätt till en vardaglig kontext. En t-shirt har infärgade, äkta kaffefläckar. Olika bruksföremål, som en cigarettändare inkapslad i dragringar, hänger från karbinhakar, nyckelringar och kedjor. Samtidigt är känslan poetisk och experimentell. Hur förhåller du dig till funktion och bärbarhet respektive konstnärligt uttryck?

Jag läste Gullivers resor på tunnelbanan under arbetsprocessen och jag refererar till den historien som ett narrativ för kollektionen. Det finns en uppenbar koppling till texten i hur jag arbetat med kontraster i skalor och proportioner. Jag ville till exempel introducera en jacka som är skuren så att den är ”för liten” för alla och byxor som man drunknar i. Föremål som Gulliver bär med sig på resorna beskrivs som ”necessities” för att överleva. Ett gevär för att försvara sig mot en råtta, en näsduk för att bära upp befolkningen i Lilliput. Jag ville isolera och skapa något värdefullt av skräpet jag hade i fickorna och runt omkring mig, göra om det till åtråvärda accessoarer. Det är viktigt för mig att mina kläder är ”inclusive”, det vill säga till för att bäras. Jag brukar beskriva mina kläder som självbiografiska med direkta referenser till min egen garderob.

Hur såg den praktiska processen bakom det färdiga resultatet ut? Vilka designmetoder använde du dig av? 

Jag har jobbat med min fit model och skissat direkt på honom. Jag har nästan slutat helt med att skissa på papper det senaste året och försökt att verkligen förstå vad som händer med tyget i relation till kroppen. Jag har heller inte använt mig av sekundär research, som till exempel bilder, i någon större utsträckning. Istället har jag gått in för att göra meningsfulla grejer med mina vänner, för att förstå vår plats och vart vi är på väg. Haha, jag kan inte beskriva det på något bättre sätt! Utöver det har jag haft handledningar med en riktig denimnörd, som har ett helt arkiv av workwear och japanska indigokimonos. Han har lärt mig the basics.

Kollektionen presenterades i en herrkontext, men hur ser du på könskodning generellt? Tänker du i termer av manligt och kvinnligt när du designar? Efter vilka principer gjorde du din modellcasting?

Nej, jag tänker inte i termer av manligt och kvinnligt, men jag är väldigt intresserad av att undersöka könskodningar. Personligen tänker jag inte på mig själv som endast ett kön så jag relaterar oftast inte till vad gemene man uppfattar som typiskt manligt eller kvinnligt. Det var väldigt viktigt för mig att castingen skulle spegla the true story, kännas äkta. När jag jobbade med min castingagent Madeleine Østlie, tog vi hela tiden bort agenturkillarna, det kändes liksom fejk. Modellerna som vi till slut bokade var dem jag kom ihåg namnet på.

Vilken är din viktigaste lärdom från MA-utbildningen på RCA? Vad tog du med dig från Beckmans? 

Det viktigaste jag lärt mig är nog att man måste våga lita på sig själv. Jämfört med många andra BA-utbildningar känns Beckmans väldigt full rounded. Man har nog med designprojekt för att förstå den tekniska biten, men samtidigt finns ett kritiskt förhållningssätt som inte bara utgår ifrån materialexperiment. Det känns ganska unikt i jämförelse med vad mina klasskamrater har för erfarenheter från tidigare utbildningar.

Hur ser dina planer för framtiden ut? Vad vill du göra härnäst?

Jag åker till Paris på tisdag för London showrooms [en pop up-verksamhet i regi av British Fashion Council för att marknadsföra brittisk designtalang, red. anm.] och efter det ska jag åka till Sverige och ta semester!

Maria Ben Saad

Länkar 

Royal College of Art (RCA)

i-D Magazine: 10 things you need to know about Per Götesson

Dazed & Confused: Per Götesson is the designer subverting everyday clothes

Beckmansalumn Per Götesson debuterar på MAN London

Nyheter

Visa mer